sofie

Jag såg nyss filmen tsunamins barn. Den som inte gråter till den filmen är det seriöst något fel på. Jag brukar inte visa känslor till filmer, typ gråta även om den är sorglig, bli rädd även om den är läskig eller skratta även om jag tycker den är rolig. Helt sjukt, jag vet men det är bara så! Däremot visar jag känslor ganska tydligt annars. Är jag glad går jag o skrattar/sjunger för mig själv, eller snackar ovanligt mycket. Är jag ledsen drar jag mig undan och vill vara ifred o.s.v.
I alla fall, grejen jag ville komma till är att när jag såg tsunamins barn började jag gråta. Inte så att ajg storbölade som en unge, mer att där kom tårar.