back in prison...

Det är ungefär så jag känner det iallafall.

Jag gjorde mina dagliga styrkeövningar för armen och känner bara hur det hugger till efteråt. Som tur var hade jag mitt handledsskydd i närheten så det var bara att få på sig fängelset på armen. Precis som för några månader sen när jag gick med skyddet dagligen.
Skyddet påminner mig om varför jag fick sluta med det jag älskade, och fortfarande älskar, mest i hela världen.
Smärtan i armen kan jag leva med, men det faktum att jag inte längre kan gympa längre ligger som ett djupt sår i hjärtat. Den smärtan är så djup så jag ibland frågar mig om det verkligen är värt att leva utan gymnastiken. Vad finns det att leva för liksom? Gymnastiken har varit mitt liv i över 10 år, sen bara pang bom bara försvann den. Allt tack vare att jag gjorde ett litet fel i en volt. Ett ända litet fel gjorde att hela mitt liv ändrades totalt.

Ibland önskar jag bara att jag kunde spola tillbaka tiden till när allt var perfekt....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0